Armarna hänger inte riktigt med. De gör inte som jag vill och det är jag så sur på.Att jag aldrig lär mig??? Fattar inte det. Nu är det över ett år sedan jag fick min diagnos fibromyalgi men fortfarande kan jag inte tro att det är mig det handlar om. Trots att jag varit på rehab och fått en massa bra tips så var det nog inte mig de pratade om och tipsade. Lik förbaskat är det jag som har ont :( Hur ska man ta det till sig? Kan man acceptera det eller de kommer att vara så här jobbigt resten av livet? Just i det ögonblicket som de sa att det var fibro så grät jag men inte av sorg just då. Det var av glädje och lättnad eftersom jag nu fick veta varför jag hade ont och att jag nu kunde berätta för folk omkring mig att jag är inte lat. Jag har ont, jag är sjuk. Att sen alla inte förstår det ändå är en annan femma, hur ska jag kunna begära det då jag inte förstår det själv?Det hade varit lättare med ett benbrott eller ett sår i pannan för det syns :( Rörigt blev det nu men det är nog för att jag har så ont och det snurrar i skallen. Idag har jag tänkt mycket på fibron och det är inte bra.

Usch vad det har regnat i natt och nu. Det vräkte ner när M och J skulle till skolan så P kom förbi och tog dem till skolan.Nu är det höst! Björken har gulnat mycket under natten och gräsmattan är snart täckt av de gula löven.Det är ju den 6 oktober så man ska väl vara glad för att hösten inte kom tidigare. Sovit dåligt i natt och är trött nu. Funderade på att lägga mig då barnen gått till skolan men blev sittande vid datorn och nu är det ju för sent för att lägga sig.