men inte så många bara -5,2 och i morgon har de lovat + grader *suck* Besöket hos arbetsförmedlingen gav mig absolut inget nytt. Bara en tur till staden och åter igen. Ingen ny information och inget som ger något att se ljusare på saken. Nåja det kommer väl och det har ju i alla fall börjat rulla nu efter alla år. Man ska ju inte stressa ;) Träningsvärken i benen är inte lika intensiv längre och jag kör varannan dag på maskinen nu. Fått för mig att man inte ska köra var dag. P och jag peppar varandra och det är bra. M gillar verkligen att använda den och det är ju bra. J håller också på men det är svårare då hon är lite för liten men hon tycker det är kul. Ingen badminton i dag eftersom det var mindre än 10 grader i hallen. De var inte klara med reparationerna eller nyinstallationen än. I morgon ska det förhoppningsvis vara klara så att de kan komma igång att träna som de ska igen.Trist att det ska ta sådan tid. Ringde J´s lärare för att kolla om det var tänkt att de skulle ha gympa i morgon i alla fall men det skulle de inte då P berättade hur kallt det var där inne. Dåligt att inte ens lärarna på skolan vet om de är klarar eller inte. Nu ska jag ta min korsordstidning och låta huvudet jobba lite innan jag ska sova. Måste tänka på annat.

Var tog måndag och tisdag vägen? Är trött i dag, det hade inte gjort något om klockan ringt några timmar senare... fast det kanske skola och jobb hade tyckt. Å andra sidan kan jag lägga mig en stund till nu när alla har åkt till sitt. Ska till arbetsförmedlingen i dag och se vad de kommit fram till om min arbetsträning. Idag var det bara -1.7 grader och fortfarande lite snö på vägen så det är ganska ljust ute än. Skönt.

Undrar när vintern ska bestämma sig för hur den vill ha det. Jag har hellre kallt och sol än regn och grått. Mollan har varit väldigt nere i dag, hon saknar sin kompis och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag pysslar med henne mer än vanligt men när jag inte gör det så ser hon bara ledsen ut. Hon har ingen ro och samtidigt ligger hon bara. Hur länge sk det vara så för henne? Glömmer hundar efter ett tag? Kommer saknaden av Dixi vara långvarig för henne? Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det som hände i fredags och jag hoppas att när svaren kommer så får jag lite ro. Just nu så maler det runt i huvudet på mig och jag kan inte låta det vara. Jag försöker att inte visa barnen hur jag egentligen mår. Visst de vet att jag är ledsen men jag vill inte att de ska veta om min oro och mina tankar. Det surrar i huvudet. vad var det som ryckte vår Dixi ifrån oss. Hur ska det gå med Molly? Hur mår egentligen barnen efter allt. M har pratat med några kompisar i skolan men J har inget berättat inte ens för bästa kompisen. När jag frågar om hon inte vill så säger hon bara "inte än". Jag vet inte vad jag ska göra. M pratar gärna om Dixi. J säger inget och när jag kallade Molly för Dixi av misstag i dag (något som jag gjort sen vi fick två hundar här hemma) så lämnade J rummet. Jag vill inte att hon ska sörja för sig själv men jag vill inte heller pressa henne.... Livet kan vara för jä-ligt!!

Det har hållt på att strula sen i söndags nu. Kommer och går men idag har det varit borta sen tidigt i morse.Bra kanske då man fått gjort lite nytta här hemma ;) Kallt var det då barnen skulle till skolan -8.7 brrrrrr nu är det bara -0,4. Skönt var det i alla fall att det var lite snö på marken för nu var de ju väldigt ljust på morgonen. Hittade stövlar och kängor till töserna i går och termobyxor som M ville ha. Skönt att hon vill använda det trots att hon är tonåring. Hon gillar inte att frysa säger hon ;o)Hittade byxor till mig också så jag slipper frysa då jag är ute. De andra jag har är säkert 15 år gamla, tid att skaffa nya. Jag har träningsvärk i mina ben. Aj aj aj, var det så det kändes. Fast det är väldigt skönt samtidigt att det är den smärtan för det betyder ju att jag gjort något. Ont så in i hoppsan men inte samma smärta som fibron ger mig. det är helkul att gå på den där maskinen *S*

Så har man fått leta fram tjockare vantar och mössor, termobyxor och kängor. Detta var man ju absolut inte förberedd på... visst det är vinter och man borde väl inse att lite snö kommer att dala men nu.... Nya kängor behöver bägge barnen, J´s är låga och M har mina gamla som det säkert inte finns någon som helst värme i. Tur hon får plats med extra sockar nu i alla fall.Mössor är väl det enda som vi har ordentligt med men det är ju också för att jag är lite tokig med att köpa fräcka mössor till barnen *s*. Hittade nya tumvantar till dem i dag på Lidl och J var med så hon kunde prova och jag provade till M och tyckte att hon har ju lite mindre händer än mig... hmm inte riktigt, det fungerar ju men de kunde ha varit större. M fick nya termobyxor i slutet av säsongen i fjol. De var då förstora, nu ser det ut som om hon har högvatten i köket, alldeles för korta alltså *suck* och termobyxor vill hon ha då hon är ute i snön och då är det ju lika bra att fösöka hitta nya till henne... nu när hon själv vill ha...

jupp så är det och jag vet inte om jag ska vara glad eller inte. Jag tycker det är jättemysigt med snö och jag vet att J är överlycklig men samtidigt så känns det alldeles för sent med snö nu. Jag vill ju ha vår istället... Jag har sovit ganska bra i natt men jag är ändå väldigt trött, undrar när och hur jag ska komma ur detta?? Det är tomt här hemma, jag märker det mer nu när P är på jobb och töserna i skola. Molly har ingen riktig ro. Inte ens snön kunde få henne till att ta ett extra varv i trädgården, hon som normalt älskar snö... Jag har ingen som ligger i mitt knä som vanligt på morgonen. Man har ju sina rutiner och de blev väldigt annorlunda i dag.Saknar henne så att det gör ont och jag kan inte förstå att jag aldrig mer ska få ha henne i famnen...

Maskinen är invigd. eftersom jag just nu har noll kondition efter alla förkylningar och annat som jag gått igenom börjar jag vääääldigt lugnt. Fem minuter har jag varit på maskinen och kom faktiskt en hel kilometer *S*Det är hur kul som helst att hålla på och jag ser fram emot daglig träning på den...eller nåja varannan dag kanske till en början...eller?? Nej jag vet inte men det är kul i alla fall och både jag och P peppar varandra och har koll så att vi sköter det. Jag får ju bara vara lite försiktig i och med min värk, vet inte hur det blir och vill inte stressa fram...

Det är väl som det är här hemma. Man funderar och grubblar och försöker leva på som vanligt även om det är jobbigt just nu... saknaden är ju så enormt stor och man har henne i tankarna i stort sätt hela tiden. Vi har i dag skaffat oss en "leksak" en träningsmaskin så nu kanske man kan visa sig på badstranden till sommaren ;) Vi har pratat länge om att skaffa en och nu var det alltså dags för det. Det är typ denna Hoppas att den kommer att bli använd också *s* men jag tror det, den var väldigt kul att stå på den och M blev väldigt förtjust i den.