och det är nästan nattsvart ute igen.
Det har ju så klart varit lite ljus idag, t.o.m solen visade sig så där 10 minuter innan det började regna.

 Har pysslat runt lite här hemma. Soretar reklam och kört lite papper i dokumentförstöraren.
Har suttit lite vid datorn och fixat en blogg där jag ska lägga in våra favoritrecept. För den nyfikna finns den här.
Eftersom vi ska byta internetleverantör så kommer min hemsida att försvinna och där har jag haft min receptsamling och jag vet att några traskar dit då och då för att hämta. Skulle göra en ny där jag enbart ska ha recept och inget om familjen alls men jag har inte orkat göra det än. Lättare med en blogg då ;)

 Nu är P med M hos logopeden och personal från skolan. 3 stycken kom med faktiskt och det är kul att det verkligen vill ha informationen och ställer upp.
 Det är så att vi fått veta att M har dyslexi. Vi fick veta innan jul och jag skrev ju i bloggen då men gick inte in på vad det handlade om.
Det var väldigt blandade känslor då vi fick veta. Lättnad att få veta och ilska för att det inte uppdagats tidigare utan hennes svårighet med läsning och stavning har skyllts på att hon hade svårt med talet.

Jag har grubblat mycket sen vi fick veta. Allt detta tjat om läxor som ska göras och alla tårar som runnit p.g av läxorna. Hade vi bara vetat innan....

I mellanstadiet hade M en lärare som gav väldigt mycket läxor. 4 om dagen var inget ovanligt och har man då svårt så är det jobbigt. Det är ju inte meningen att läxan ska ta hela eftermiddagen och bra bit av kvällen.
Nu förstår jag ju varför M "glömde" läxböcker i skolan och varför hon inte antecknat all läxa i elevdagboken.  Jag ser ju nu allt det M gjort för att komma undan det jobbiga. Vilken massa trix hon kört med.
Nu ser jag det och nu förstår jag det. När jag upptäckte dem då blev jag ju bara arg.
Är så tacksam att hennes mentor och andra personer i arbetslaget tog tag i det hela och insåg att det inte bara kan vara talet som ställer till det.
M har gått till logopeder och andra sedan 5 års ålder och en massa utredningar har vi varit på men aldrig att någon har nämnt dyslexi och det är inget som vi har tänkt på här hemma heller. Det var ju talets om ställde till det för henne har vi blivit matade med....

 Nåja nu kan det bara bli bättre och bättre och det är så skönt.

 Nu ska jag påbörja middagsmaten.
Trevlig tisdagskväll på er alla

åh vad jag önskar att det skulle bli vår och lite ljus just nu.

 I natt har jag sovit väldigt bra i jämförelse med de sista nätterna så kanske är det på G att vända på rätt håll nu. *håller tummen*

 Tjejerna har gett sig av mot skolskjutsen. Så länge det är barmark och inte halt är det skön för då kan de cykla. P ringer hem och talar om  i fall det är halt eller inte då han kört till jobb. Det är skönt för jag vill ju inte att de ska trilla en gång till.

Att gå biten till skolskjutsen är  inte så kul speciellt inte då det är bäckmörkt här ute. Ska man gå vill man gärna att det är snö som lyser upp. Nu har ju alla tagit ner sina ljusslingor och annat så det är inte så ljust i trädgårdarna heller.... nåja inte alla kanske men de flesta på skolvägen.

 Nu är det tid för lite frukost innan jag ger mig ut på hundrunda, det får gärna ha ljusnat lite innan jag ger mig iväg.

 Ha en skön tisdag!