Det är så skönt att se att det finns folk som är förstående och stöttar i svåra stunder. Att inte alla är som dem jag nyss stött på...
Vill tacka er för era kommentarer och tack till dem som skickat mail till mig.

Finns en del som ringt också och i de svåra stunderna är då man får veta vem ens vänner är.... tyvärr fanns det några som inte var sådana vänner som jag trodde :( Inte så kul att upptäcka det just då man mår som sämst...

 Har bestämt att försöka koppla bort det över helgen. Vill ha en lugn och skön helg med min familj och slippa behöva tänka så mycket. Jag vet ju att jag inte kan släppa det helt... sådan är jag tyvärr, men jag ska göra ett försök i alla fall.

 I dag har vi ätit gott och nu har vi tittat på Let´s dance. Ja det är jag och J som tittar. M kommer bara då och då och kollar vem som dansar. Det var helt rätt att Uffe fick åka hem tyckte vi. Hade varit synd om någon av de andra fått lämna eftersom vi tyckte att han var sämst. Visst han har säkert lärt sig jättemycket och det är ju kul när det går framåt....

 Nu ska jag äta lite mer popcorn och sen borsta tänderna och försöka få lite sömn. Förhoppningsvis så ringer inte P´s jobbnalle i natt. Han gick på jouren i dag och vi hoppas på en lugn vecka, inte som sist han hade jour och var borta massor av timmar.

 Tack igen och godnatt.

 

 Tack Helga och Kimmie för era kommentarer och stöd.

 Mår inte bättre idag men jag har i alla fall tagit kontakt med min läkare och fått en tid till honom. Känner att jag måste får prata med honom och reda ut lite. Få hans stöd för det vet jag att jag har.

 I går var jag på väg att ge upp. Att skita i allt och låta vissa få som de vill men det fungerar ju inte, det vet jag ju men känslan fanns där i alla fall.
Jag vet att det finns folk som arbetar trots att de har fibro men det betyder ju inte att alla kan göra det.  Ingen skulle bli gladare än jag om jag kunde jobba. Jag är ingen människa som bara vill sitta hemma och inte göra något. Jag är van att vara ute bland folk och röra på mig. Men just nu fungerar det inte. 

 När man gör som alla ber en göra och ändå så kommer de med annat då man är i full gång med det som de bett en om.
Skickar en till nya läkare osv. där man ska dra allt från början igen. Just det där att behöva berätta allt igen är jättejobbigt. Att hitta förtroende för nya människor... speciellt då man stött på en del som trycker ner en i skorna direkt.

 Jag har blivit nerknuffad många gånger sista tiden och jag kämpar mig uppåt för att bli nerknuffad igen då jag precis kommit upp eller i alla fall en bit på vägen. Hur länge orkar man hålla på så???