Har sovit men nu har jag kryp i benen och armarna domnar på mig, speciellt högerarmen... kunde jag ju räknat ut med lilltån att det skulle bli så.

Det är f*n att man inte ska kunna ha kalas, ett helt vanligt kalas utan krusiduller utan att man ska få ont. Att man inte ska kunna göra saker som mammor gör för sina barn utan att man ska behöva betala för det sen genom värk och skit.
Jag har ju inte gjort något överdrivet, jag har vilat och tagit mina pauser men ändå så blir det så här.

Jag vill inte sätta mig ner och inte göra något.

Jag vill inte låta P göra allt och jag vill inte att mina barn ska behöva lida för min värk :(
Jag vill ha tillbaka mitt liv innan fibron!!!!

Jag vill kunna fixa kalas och annat och se glädjen i mina barns ögon.

 Nu ska jag sätta mig i soffan och försöka hitta min andning som jag just nu inte riktigt vet var jag har... spännande att se om övningarna hos sjukgymnasten och den basala kroppskännedomen ger resultat även utan hjälp.