och bortdomnad arm väckte mig igen :(

Kunde inte somna om *suck*

Jag har nog varit på benen för mycket idag och jobbat en del med armarna.

Det är tusan att man inte ska kunna fixa inför ett tårtkalas utan att betala ett dyrt pris efter.

Imorgon hoppas jag att P´s journalle håller tyst så att han och töserna kan göra det sista och jag kan vila.

Jag är väldigt tacksam att vi ändrade från mat till tårta och kakor på kalaset...

 Ska frösöka lägga mig igen och hoppas på att krypet i benen försvinner.
Armen är ju ok igen, jag har ont men den är inte bortdomnad i alla fall...

 Natti natt!

 

Kimmie

13 september 2009 00:51

Hoppas du sover igen nu. Låter som om ni får ett bra kalas imorgon - mycket goda sötsaker i varje fall.

http://kimmietid.blogspot.com

 

Nini

13 september 2009 01:41

Hoppas du sover gott nu!
Ingen fara med "spioneriet" *lol*
Du kommer nog att bli bjuden på inflyttningsfest såsmåningom ;)

http://nini.bloggagratis.se

 

-Nena-

13 september 2009 13:27

Kimmie - Tack jag sov nästan när du skrev ;)

Jo en hel del sötsaker... kanske för mycket man man fyller ju bara år en gång om året ;)

 

-Nena-

13 september 2009 13:28

Nini - Jo då sov jag :)

Skönt att du inte tog det som spioneri *pustar ut*
Låter ju trevligt ;)

 

wiper

13 september 2009 14:41

Ja det är så tråkigt att man inte kan göra nåt utan att få ont efterråt. Hoppas du är bättre nu

kram

http://wiper.bloggagratis.se

 

-Nena-

13 september 2009 21:10

wiper - Ja det känns väldigt trist att det ska komma surt efter :(

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Ja äntligen har maken startat sin semester.En vecka för sent men nu är den äntligen här och det är såååå skönt.Ja jag går ju hemma hela dagarna men det är ändå något speciellt när P startar sin semester.   Så nu tar jag riktigt blogguppehåll i a...

Idag har det varit varmt, riktig sommarvärme. Har mest bara slappat och inte gjort någon större nytta mer än var och handlade lite mat när maken kommit hem. Fick lämna in min älskade mobil också =( Ha ha nu låter jag ju nästan som dottern eller n...