Hon kände sig mycket bättre i går kväll och idag på morgonen så hon for till skolan.

Jag låter som en kråka när jag pratar och det är ju bra att jag inte har någon här hemma som jag måste prata med.

Samtalet jag skulle ringa idag får vänta för det lär inte blir bra med sådan röst.

 Fibromonstret finns kvar men han härjar inte lika mycket... kanske han också är förkyld, hoppas det.

 Nu ska jag fixa lite varma smörgåsar!